Regnbågsbron

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

 När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans
 hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på
ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...

Jag stod vid din säng i natt, jag kom för att titta till dig. Jag såg att du grät och hade svårt för att sova. Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår: "Det är jag, jag har inte lämnat dig, Jag har det bra och jag mår bra Jag är hos dig".
Jag satt bredvid dig när du åt frukost, jag såg när du spillde ut lite kaffe. Du tänkte på alla gånger du sträckt ut din hand för att smeka mig.
Jag var med dig i affären idag, dina armar börjar värka. Jag önskade att jag kunde ta några paket åt dig. Jag önskar att det var mer jag kunde göra för dig.
Jag var med dig när du besökte min grav i dag, du sköter den med sådan omsorg. Jag vill försäkra dig om att jag inte finns där.
Jag gick med dig hem och såg när du fumlade med nyckeln. Försiktigt la jag min tass mot ditt ben, log och sa; "Det är jag"
Du såg så fruktansvärt trött ut när du sjönk ner i fåtöljen. Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vi din sida, att det är möjligt för mig att vara hos dig varje dag. Jag säger uppriktigt till dig; "Jag lämnade dig aldrig".
Du satt mycket tyst, sedan log du, jag tror att du då, i kvällens stillhet förstod att jag var hos dig. Dagen är över, jag ler när jag ser dig gäspa och säga; "Gud välsigne dig, vi syns i morgon".

Visst förlåter jag dig matte...

Jag förlåter Dig, matte,
för att du ljög för min uppfödare
när Du köpte mig
och påstod att Du skulle vara hemma
och sköta mig

Jag förlåter Dig, matte,
för att Du sedan lämnade mig ensam
i min otrygghet
elva timmar om dagen

Jag förlåter Dig, matte,
för alla hårda ord
när någon granne klagat över att jag tjutit
efter Dig i min längtan

Jag förlåter Dig, matte,
för Din ilska över söndertuggade skor,
möbler och kläder
som jag tröstat mig med
i min ensamhet

Jag förlåter Dig, matte,
för Din falska stolthet och efoism,
som fått Dig att avstå från
att söka ett nytt, hundvänligare
hem åt mig

Jag förlåter Dig, matte,
för Din oförstående inställning
till hundars liv...

Jag älskar Dig, matte
men älskar Du mig?

"Din hund" Han bad inte om att få komma till dig. Han kom till dig för att ge dig vänskap då andra sviker, sympati då andra är emot dig, trofasthet då andra baktalar dig. Han kom för att ge dig kärlek då du känner dig utelämnad, sällskap då du är ensam.
Han gör dig på gott humör då du är ledsen, tar emot dig med glädjetjut då du äntligen kommer hem.
Han är någon som behöver dig, någon att smeka, leka med och ha roligt tillsammans med. Han är beroende av din omtanke och din kärlek.
Han protesterar inte då du missförstår honom. Han är utelämnad till dig på gott och ont.
Han ger dig sköna avkopplande promenader. Han ger dig sällskap. Han ger dig kärlek och glädje. Han vaktar och skyddar dig. Han varnar om främmande kommer. Han överger dig inte så länge han lever. Han ger dig trygghet. Vad ger du???

En liten dikt till

Ge din hund ett slag - och den ger dig sin förlåtelse.
Ge din hund dina hårda ord - och den ger dig sin underkastelse.
Ge din hund av din irritation - och den utplånar sig för dig.
Ge din hund dina krav - och den ger dig sin lydnad.
Ge din hund lite av din oro - och du får oändlig tröst.
Ge din hund dina tårar - och den ger dig balsam med sin tunga.
Ge din hund lite av din ensamhet - och den ger dig sin trygghet.
Ge din hund lite uppmärksamhet - och den ger dig all sin välvillighet.
Ge din hund ett vänligt ord - och den ger dig all sin kärlek.
Ge din hund lite av din glädje - och den ger dig hundrafalt tillbaka.
Ge din hund lite av din kärlek - och den ger dig hela sin själ.

Hundens 11 bud!

1.Ett liv varar bara ca 15 år. Skild från dig
betyder sorg för mig, tänk på det när du
skaffar mig.

2.Ge mig tid att förstå vad det är du begär
av mig.

3.Gör mig tillitsfull ty du är mitt hela liv.

4.Var inte arg på mig för länge åt gången
och spärra inte in mig som straff.

5.Du har ditt arbete, dina vänner och nöjen,
jag har bara dig!

6.Tala till mig även om jag inte förstår dina
ord, men din stämma översätter allt.

7.Vet du att jag aldrig glömmer hur man är
mot mig?

8.När du slår mig tänk då på att mina tänder
med lätthet kan krossa dina hand, men jag
använder inte min makt.

9.När du blir irriterad på mig för att du själv
har brått, så tänk på att jag kanske har ont
i magen, kanske låg för länge i solen eller
bara är trött och ledsen på allt.

10. Ge dig tid med mig när jag blir gammal ty
även du blir gammal en dag.

11.Var hos mig när jag har det svårt ty allt blir
lättare för mig om jag har dig.

Hunden har ett mål i livet.
Att skänka bort sitt hjärta


Du lever ett tryggt liv.
Du behöver inte bry dig om kärnvapenkrig.
Utan bara om att du ska få gå ut.
Inte om orättvisor.
Utan om torrisar.
De kallar dig korkad, jag med ibland.
Men vissa gånger tror jag att du förstår mig.
Att du förstår sakerna jag säger till dig.
För det syns i dina ögon att du vet mer än vad jag tror.
Trogen som en hund säger man.
Men du är så mycket mer än en hund,
För mig är du en av mina bästa vänner.
Och du kommer alltid att vara det.
Det finns ett kort på dig och mig.
Vi står i en soffa och tittar ut genom ett fönster.
Du ser ut som ett väldigt hårigt syskon till mig.
Jag tror att det är taget på julafton, för länge sedan.
Då var vi båda små.
Nu är din mustasch grå, och pälsen med.
Men den intelligenta glimten i dina fina bruna ögon finns kvar.
Och det kommer den alltid att göra för mig, även när du är borta.